Frida

Oförglömliga minnen. Denna låt har varit en av mina favoriter i i runda slängar 18 år. Minns brutalt videon och ormarna. Trots min obotliga fobi kunde jag inte sluta se videon och låten har en speciell plas i mitt hjärta. Msn kan ju börja undra över om man helt enkelt borde skylla mina sömnproblem på Metallica?! ;)

Idag borde jag skriva om det viktiga. Om kampen. Om att vi alla har lika rättigheter, oavsett kön. Men jag tänker inte skriva om det. Jag har en sång som går på repeat i mitt huvud. Första gången jag kom i kontakt med den var när D.A.D hade gjort en cover på den. Originalet är svårslaget även om jag fortfarande gillar D.A.D's version också. Ensam i naturen spelar det ingen roll om du är man eller kvinna. Varför ska det spela roll någonstans? Vi lever ju alla på samma jord. Jag var inte ute på gatorna idag, men jag fanns där ändå. Tack till er alla som står upp och kämpar!