Frida

Problemformulering och syfte ska var under två separata rubriker, men jag tycker att de hänger ihop. Att syftet föds ur problemformuleringen och denne ur problembakgrunden... Men det är väl bara att dela upp då. Till en början. För att kunna bryta mot reglerna och skapa sig sina egna måste man kunna reglerna ordentligt sägs det. Så här tragglas det regler för att sedan kunna få bryta mot dem... Det borde ju inte göra så stor skillnad hur man gör?

På tal om regler så är ju barnaga förbjudet genom lag sedan 1979 men häromdagen mötte jag en man som öppet och tydligt berättade att han hade slagit till sin tonåring. Soc. hade valt att inte göra en utredning. Men va fn känner jag bara! Det blev en het diskussion kring detta och hur vi än vred och vände på det ansåg han inte att han hade gjort något fel. "Barn måste ju uppfostras och inte for barn mer illa innan 1979 än vad de gör nu". Att prata med sin tonåring var inte ett alternativ eftersom "h*n lyssnar ju inte på mig". Sen ställer jag mig frågande till att socialtjänsten inte tycker att man ska göra en utredning när de får reda på en sådan här sak. Hur tänker man då? Det är förbjudet att slå sina barn och detta är en regel som inte får brytas. Det är en stor skillnad på regler och regler ibland.

Har precis tittat på Vetenskapsmagasinet och funderar nu lite över hur troende argumenterar för att Gud skapade människan. Det måste jag fråga någon om. Genom DNA kan forskarna bevisa hur homo sapiens sapiens har utvecklats från samma träd som aporna (primaterna för att vara lite mer exakt). I så fall borde väl Gud inte ha skapat människan eftersom den har utvecklas som art under flera miljoner år (för övrigt är det ca 5-6 miljoner år sedan som människan och schimpansen fick separata utvecklingslinjer). Hur som helst skulle jag vilja veta hur man tänker kring all den forskning som finns som visar att det vi känner till om homo sapiens sapiens är att det INTE började med en klar och färdig människa som Eva och Adam.

Det packas och packas för fulla muggar nu hemma. Det blev ett relativt hastigt byte och det är mycket att fixa med. Kom på idag att man ju måste säga upp elen och göra en flyttanmälan. Nåja. Ska hem snart och putsa fönster. Det ser jag inte fram emot. Om det är något jag verkligen inte är duktig på och dessutom tycker är fruktansvärt tråkigt så är det att tvätta fönster! Ikväll ska vi börja flytta över kartonger iallafall och imorgon smiter ju jag till jobbet i tolv timmar. Oerhört lägligt när det är flyttarhelg... Så söndagen blir tuff, tur att vi har många som kommer och hjälper till!

Något riktigt roligt är att jag nu drunknar i intervjuperrsoner som vill ställa upp inför min uppsats. Socialtjänsten hör inte av sig trots upprepade kontaktförsök, så där ligger jag fortfarande efter, men föräldrar verkar vilja dela med sig av sina erfarenheter och jag har nu minst sex föräldrar som vill bli intervjuade. Jag behöver tre eller fyra, så det ser ju lovande ut även om någon skulle hoppa av! Det känns spännande men samtidigt lite nervöst. Det är ett tungt ämne som ska tas upp och processer som kan sättas igång.

Tycker det är rätt facinerande. Sitter och fördjupar mig i mitt ämne för c-uppsatsen och känner bara att ju mer jag läser desto mindre kan jag. Visst jag får mer kunskap, men jag kommer ju aldrig kunna få all kunskap om ämnet och hur ska jag då kunna säga att jag egentligen kan något? Teorierna ska vi inte gå in på. Känner mig än mer förvirrad än någonsin och undrar om det inte kan vara så att jag bara haft tur som lyckats plugga så länge utan att någon har fattat vilken himla nöt jag är när det gäller teorier. Nåja, någonstans brukar det lösa sig, men just nu känns det inte så överkommligt detta jag har gett min in på.

Känner mig splittrad. Studierna tar mycket tid, samtidigt så är det oerhört tidskrävande att flytta. Allt som ska packas, skruvas ner, tvättas, städas tar tid från C och gör mig smått stressad. Drar ner på sovtimmarna just nu och förstår inte varför NG helt plötsligt var så himla viktig att lusläsa klockan två i natt. Fast jag måste säga att det var oerhört intressant att läsa om mumierna i katakomberna på Sicilien. Tänk att jag missade dem när jag var där. Fast å andra sidan har jag nu en orsak till att åka tillbaka...

Marja kom tvåa i världscupen med ynka 100 p upp till vinnaren. Hon är såååå bra! En stor applåd till Marja!
Ä.d.

Har haft en upptäckardag på Tom Tits med K och hennes barn. Var jättekul! Finns så mycket att göra där. Massor av familjer var där och det var fullt ös hela tiden. Såg rättrace och minns den där läbbiga svansen på min hals. I övrigt gillar jag råttor. Häftiga djur. Sen alla experiment.

Ska bjuda hem K med barn och make när vi flyttat så de får se en annan sida av min ängel.

Nu är jag slut men nöjd över en skön helg. Imorgon blir det pm-läsning och ett besök på universitet för att hämta lite litteratur.

Vid flytt till sthlm hamnade jag av slump längs den gröna linjen, i söderort. Bodde sedan utefter den linjen tills för ett par år sedan. Men hjärtat, hjärtat finns fortfarande där.

Jag vill tacka Thomas för den här låten och för den tolkning vi gjorde av den!

En sak jag funderar på nu är hur man ska värdera sin kunskap. Det här med löneförhandlingar är inte lätt när man kommer som nyutexaminerad. Tycker det känns tråkigt att hamna lägre i lön efter sammanlagt åtta års studier varav tre och ett halvt inom socialt arbete, än vad jag hade som väktare. Men har man valt att jobba med människor har man på något sätt valt en låg lön. På facket talar de om att värdera sin kunskap. Det är inte helt lätt. Dessutom har man valt ett kvinnodominerat yrke och vi kvinnor är genrellt sett dåliga på att sälja oss själva. Jag gillar inte att generalisera speciellt utifrån kön, men det är den bittra sanningen.Eller finns det verkligen en sanning? Jag ska försöka tala för min sak, vara lite hård i förhandlingarna, men risken finns ju att de säger nej och då står man där utan jobb istället. Och det betalar tyvärr inte räkningarna. Nåja, ska skriva ner en liten lista med argument. Synd att jag måste bestämma mig innan kursen i löneförhandling. Den skulle inte sitta helt fel nu.

Vad är då pengar, egentligen bara lite papper med bläck på, eller bara hypotetiska siffror. Inte gör de mig speciellt mycket lyckligare, men kanske de tar bort ett problem eller två.

En sak till att bocka av. PM inlämmnat och nu täcnker jag faktiskt ta helg, suttit och gjort massor med meningslösa tester på fb. Men det är så befriande att låta tankarna flyga inte behöva använda hjärnan. Det har varit mycket studerande sista dagarna och nu tänker jag bara njuta av helgen. Sambon åker bort och C och jag ska mysa och ha det gott. Träffa en vän och hennes barn och ha picknick.

Nu ska jag ut i solen och lapa vitaminer.

Nej, man ska ju inte skryta i Sverige, men jag kan inte låta bli. En av mina äldsta och bästa vänner leder Freeride world tour och finalen är om ett par dagar. Då ska jag hålla tummarna och lägga undan allt annat arbete. Så här ser det iallafall ut när hon åker:

Fullt kring fruostbordet. Oftast är det ju bara C och jag eftersom vi har långa lugna morgnar medan de andra i familjen börjar tidigt. Men nu satt vi alla i godan ro och C var glad över att F's pojkvän satt med. Sedan åkte S och C iväg och jag fick göra mig iordning i min egen takt för en gångs skull. Minns inte när det skedde sist. När jag sedan läste dagens DN fick jag reda på att en förskola nu har börjat med att servera frukost till både föräldrar och barn. Skribenten var skeptisk till det, men jag är inte lika säker på att tilltaget är en fälla. Att som barn få sitta ned med sina föräldrar och äta frukost kan i mina ögon inte vara dåligt, på något sätt. Att barnen sedan även får en chans att länka samman sina två världar med förskola och hem är en bonus som jag tror underlättar för både föräldrar och barn.

På bussen kom 30 barn inrusandes och en liten flicka satte sig bredvid mig. Hon var så mysig och berättade för mig om sitt lantställe, kusiner och bad. Vi talade om teatern de skulle på. Sen blev hon något förundrad över att jag skulle kliva av och gå till skolan. "Men, då är du inte vuxen?" Hmm, jo, jag är det (fast ibland undrar jag själv, men det behövde jag inte bekymra henne med). "Då går du i en vuxenskola och lär dig om vuxna då?" "Ja, det gör jag, och så lär jag mig en del om människor överhuvudtaget, barn också alltså". "Konstigt" tyckte flickan. Kanske är det märkligt för barn att man ska gå i skolan och lära sig om människor. Det har man ju med sig hemifrån. Eller borde iallafall. Fast många har ju inte de där förebilderna som man skulle önska att de hade.

Fick ett glatt besked igårkväll av S's dotter. Hon vill satsa på att bli politiker och jag tror verkligen att det sulle passa henne som handen i hansken. Vi har pratat om det många gånger, men hon har inte själv varit helt inne på det spåret. Men nu! F har talets gåva och ett analytisk och kritiskt tänkande. Sedan att hon funderar på Socialdemokraterna, hmm, ja vi får väl se. Det är något som kommer diskuteras flitigt hemma den närmaste tiden. Partiprogram ska gås igenom. Vägas mot varandra och jag tackar hennes föräldrar för att hon tror på sig själv. Sedan får vi se om det bara är en fluga. Kanske, kanske inte. Om det nu är så, kommer hon iallafall att gå vidare i livet med lite mer kött på benen efter att ha reflekterat än mer över vilket samhälle hon vill leva i. Hon kommer kunna vara än mer kritisk till det som läggs fram i den politiska debatten. Det om något är en vinst för en tonåring som snart ska ut i det offentliga livet.

Klar med opponeringen och kan nu bocka av en till sak på den evighetslånga listan som ska klaras av fram till sommaren. Det gick bra, även om ögonen går i kors. C är sjuk och vaknade orolig inatt. Fick vara uppe i ett antal timmar och vyssa och avleda från geggiga ögon. Läste Kvale för den stackarn för att han skulle bli trött och jag hinna med lite skolarbete. "Inte tycka om" var hans kommentar till mitt val av bok :-D. Ja, vad ska man säga? Jag hade gärna också sluppit att läsa det klockan tre på morgonen. Men längtan till sängen tog iaf överhanden till slut.

Idag ska kristeorin och hermeneutik avhandlas är tanken. Jag har aldrig varit så sjukt slutkörd som jag är nu, men det känns skönt att klammra sig fast vid teoretiska diskussioner när världen skälver runt omkring. Fast helst skulle jag vilja stoppa huvudet i sanden ett bra tag framöver. Men det är fegt och det är bara att lyfta blicken och fortsätta framåt. Ett skadat ego kan jag hantera. Vill man vara stark tänker jag att man måste utsätta sig själv ibland. Ibland vinner man, andra gånger inte. Ta det som en kvinna och gå vidare. Ena foten framför den andra. Igen och igen.

Kunskap kommer man långt med så jag ska försöka fylla kroppen med det nu. I en cirkelformad spiral från del till helhet och tillbaka igen.

Summeringen av helgen är "tvära kast".

Lördag började jag med att fixa matsäck, dra på sonen och mig varma kläder, för att sedan med S i släptåg promenera till Hagaparken. Gjorde antagligen vinterns sista snögubbe. Rullade i snön och tjöt av skratt. Fika i snödriva är klockrent och gott.
Sen storhandling. Jag kommer nog aldrig lära mig att uppskatta att åka och storhandla med familjen. Det gör mig bara sur och vresig och allt annat än charmig. Snälla, låt mig få slippa!
Kvarnen på kvällen i gott sällskap. Fruktansvärt törstig. Pratade och glömde att äta mat vilket resulterade i ännu ett tvärt kast... Jag ska inte gå in på det mer här, men förvånad blev jag iallafall.


Söndag, säng och tvätt med packning, Första flyttlådan packad trots ett bultande huvud. En fot framför den andra och så fixar man det här också. Framtiden. Kvällen avslutades med att jag somnade hos sonen när jag la honom, vaknade av lätt panik då jag insåg att jag inte är färdig med min opponeringsdel som ska diskuteras imorgon fm. Jaha, så nu sitter man här med en uppsats i knät och undrar varför jag skriver det här i bloggen och inte funderar över hur reliabilitetsfrågan behandlats av författaren.

Fick se några bilder på min brorsdottern idag. Förundras över hur en sådan liten människa som kom till världen alldeles för tidigt kan se så "klar" ut. Klar blick och mjuka lena kinder. En liten minihand som försöker omsluta mammas lillfingertopp. Hon är lik sin bror redan. Jag sväller av stolthet som faster...

Nu får hon vara hos sin mamma och pappa lite mer. De kör kängrumetoden som betyder att barnet får ligga intill mamma eller pappa, hud mot hud. Få värme och kärlek. Måste vara underbart för min bror och hans sambo eftersom de i början bara fick sticka in handen i kuvösen! De låter glada. Livet är stort.

Jag är sliten. I morse när jag mötte min spegelbild insåg jag att det måste till en förändring. Alldeles för lite sömn sätter sina spår. Men det är svårt att säga nej till saker man vill göra. Utmaningar man vill ta. Nu måste jag lära mig att prioritera bättre. Familjen, skola, jobb, vänner. I nämnd ordning. Samhället och rädda världen-projekt får stå på stand-by ett tag. Till sommaren, till sommaren - ja, då jävlar!

En av mina bröder fick imorse en liten bebis. Vi träffades i torsdags och konstaterade att mamman var i vecka 30. Dagen efter gick vattnet och hon har sedan dess legat på sjukhus då de har försökt fördröja förlossningen. Imorse kom alltså en liten liten bebis till världen. Dryga 1600 g och 40 cm lång. Med förvånansvärt god andning för sin ringa ålder. Fick visst till och med ligga en kort stund hos sin mamma innan det var dags för alla kontroller och in i kuvösen. Det känns bra. Nu får man se vad tiden utvisar. Att det kommer gå bra är jag säker på. Den lilla hade väl en nyfikenhet som tog överhanden ;-) Längtar efter att då se det lilla barnet, men får nog hålla mig till tåls ett bra tag. Nu är det verklgien svårt att koncentrera sig på skolan.

Sitter och tittar på platsannonser. Jag trivs så himla bra på min praktikplats där jag nu ibland arbetar extra. Men efter att ha pratat med cheferna där inser jag att det nog inte kommer finnas någon öppning där till hösten. Sommarjobb finns om jag vill ha och det är det knepiga i det hela. För visst är det så att jag allra helst skulle vilja vara där. Men så måste man var lite av en strateg. Om jag sommarjobbar där blir det att söka nytt till hösten. Om jag istället söker ett vik någon annanstans finns det en chans att jag kan få ett längre vik och kanske även en möjlighet till tillsvidareanställning. Få in foten någonstans.

Hittar faktiskt en del som lockar, men det är inte helt enkelt att komma som nyutexaminerad och tävla mot andra med flera års erfarenhet.

Men första steget blir att knåpa ihop en CV som är iögonfallande och ett personligt brev som den som läser ska nappa på. Om man sedan kommer på intervju gäller det att få dem att svälja betet också. Många bitar och jag är inte så där jättebra på att sälja mig själv. Jag får helt enkelt hålla tummarna för att någon skulle vilja ha mig. :-)

Sorgen har många ansikten. Sådan är den. Vad som orsakar sorgen skiljer sig också åt. Just nu tänker jag på döden och den sorg som följer när en människas livslåga flämtar till för att sedan slockna. Döden kan vara väntad som den var den här gången. Jag upplever sorgen lättare när man vet att en människa man älskar slipper lida och dessutom känner sig färdig med sitt liv. Är nöjd med de val och det leverne man haft. Så har det varit. Tomheten för oss som är kvar. En egoistisk sorg.  Sorgen över att  veta att vi inte kommer träffas mer. Inte få hålla din hand och se in i dina kloka ögon. Sorgen över att ha förlorat en vän man kunde berätta allt för.

När dödens vindpust släckte den fladdrande lågan önskade jag en kort stund att jag var troende. Att få söka tröst i att du kommit till ett bättre ställe. Men så är det inte. Inte för mig och inte heller var det så för dig. Min vän finns inte mer. Det är tomt, men jag är glad att hon slipper lida mer. Hon kommer alltid att få leva kvar i våra hjärtan där minnet av en stark kvinna kommer bevaras i en röd sammetsask. Imorgon är det ett sista farväl. Jag hoppas det blir som hon önskade att hennes begravning skulle bli. Jag kan inte låta bli att le åt hur hon kunde skoja om döden och hur hon ville ha texten "var god vänd" och en snurrplatta på familjens gravsten. Det hade varit just snyggt. Glimten i ögat fanns alltid där.

Please come n' join me for this one.

Att jag aldrig lär mig. Varför ska ett dygn bara ha 24 timmar? Det räcker inte för allt man vill och måste göra. Har jobbat lite i helgen men igår var det en underbar dag då vi åkte till Naturhistoriska efter att ha varit ute och lekt i kylan men i solen. Sedan blev det en tur till föräldrarna som blev så lyckliga över att träffa C och mig ihop. Har tyvärr på sista tiden mest utnyttjat mina kära päron till barnvakteri.

När väl C somnade för kvällen åkte ett ton med böcker fram och sedan satt jag tills det var dags att väcka sonen, packa våra väskor och åka till förskola och skola. Jag hann få in min examinationsuppgift med 15 minuters marginal. Så skönt, hade velat gå hem och lägga mig, men berget med saker som ska läsas verkar aldrig bli mindre. Så det var bara att fortsätta. Fast nu efter ett par timmar går det bara inte längre. Ska ta mig en välbehövlig promenad och hämta linser så att jag ser något när jag jobbar imorgon. Lite tråkigt att behöva börja med linser igen när man har betalat en nätt summa för att slippa. Men, jag ska verkligen inte klaga. Nu för tiden kan jag ju gå utan linser utan att falla utför stup eller famla runt i havet efter glasögon som av någon märklig anledning inte vill sitta kvar på näsroten nr vågorna går höga. Det löser sig till slut. Det gör det alltid och det är rätt tryggt.