Frida

Hade en underbar kväll med några av mina vänner igår. Fick dessutom chansen att lära känna en ny människa som växte i mina ögon. Har träffat henne ett par gånger innan, men det  här var första gången vi fick chans att prata ordentligt. Det var spännande! Att sedan kvällen bjöd på god mat och fylligt vin och än mer därtill var en bonus. Ett hett tips för de som gillar perfekt stekt kött är Fräcka Halvpannan på Bondegatan ett hett tips! (då menar jag självklart blodigt...)

I vissa tider behöver man rensa. Nu inleder jag min årliga rensarvecka. Bort med det gamla. Och inte in med en massa nytt, onödigt.

Att rensa bland de materiella tingen är ju egentligen inte så svårt, bara man får ändan ur. Det är det känslomässiga också som behövs fixas med. Det tar mer tid, men man får massor med kraft när det är gjort. Så det är bara att sätta igång! Hade en tanke om att det här inlägget skulle behandla Obamas installationstal som retoriskt imponerade på mig, men efter en närmare analys gör mig väldigt orolig på vissa punkter, men det får vara. Ni har säkert alla läst det ändå och förhoppningsvis förhåller ni er lite kritiska utan att jag måste rapa upp mina åsikter. Tänk, människor, tänk - så städar jag ;-)

Släkten går i släktens band.

Denna helg har jag umgåtts mer med mins läkt än vad jag har gjort på flera år. Timma efter timma har vi suttit tillsammans. Efter att det ytliga vädrats och man finner sig sittandes nära inpå varandra blir det oundvikligt. Först trevande, sedan mer och mer engagerande. Samtal frodas och utvecklas. Igår kom samtalet in på barnuppfostran. En artikel i Svd engagerade. Artikeln handlar om att man ska ösa på med kärlek och för varje negativ uppmärksamhet ska det vara minst fem gånger så mycket positiv uppmärksamhet. Så enkelt och så lätt. Eller? Hur gör man för att undivka tjat?

Mina kusiner är högpresterande människor med heltidsjobb, pressande karriärer och föräldrar, till ett, två och tre barn. Allt från småbarn till tonåringar. Vad ger vi för budskap till våra barn med vårt eget leverne, där vi stressar mellan arbete och hem samtidigt som vi ska träna, ha ett välstädat hem och en stor umgängeskrets? Var på rangordningen hamnar samvaron med barnen? Blir de bara några som ska skjutsas mellan träningar, skola och vänner? Vad gör vi när fyraåringen vägrar gå och lägga sig när vi vill sitta och ha trevligt med våra vänner med en flaska vin? Alla dessa frågor togs upp och säkert ännu fler som jag inte minns just nu. Våra föräldrar pratade om hur det hade varit när vi kusiner var barn, när våra mammor i främsta hand arbetade deltid för att hinna med oss samtidgt som våra fäder arbetade heltid. Hur kändes det idag då man som kvinna ska arbeta heltid och vara jämställd med mannen, undrade de. Jag ansåg att man kan dela ansvaret lika. Kanske kan man i omgångar arbeta mindre eller anpassa arbetstiderna så att en lämnar senare på förskolan och den andra hämta tidigare. Deet var något mina kusiner höll med om, men som de de faco inte lever efter. Vi konstaterade att idag, jämfört med när vi var små, så har konsumtionssamhället brett ut sig än mer. Man rycks lätt med och som ett exempel ska du ska göra åtminstone en utlandssemester per år och du ska helst bo i ett attraktivt område. Du kanske inte tänker på det så ofta, men det finns mycket man kan dra ner på för att faktiskt få mer tid med dina barn. Dra ner på konsumtionstakten. Vad kommer ditt barn vara gladast över - att få mer tid med sina föräldrar eller att varje år få åka utomlands och ha de nyaste leksakerna?

Nu är det väldigt många som lever på alldeles för små marginaler. Det skapar andra förutsättningar än de min släkt har. Men barnen har samma behov av att få mycket uppskattning. Det gäller att arbeta med att avleda, finna nya lösningar, en positivare förälder ger gladare barn bättre rustade att möta omvärlden. För den bästa present vi kan ge våra barn är en god självkänsla där barnet känner att den är värd att bli älskad för den den är!

Att fly är livet
att dröja - döden.
Hasselnötsbruna trötta ögon mötte mina tårade
Måste släppa taget
erkänna avslutet.
Älskade.
Att dröja är döden.
Imorgon håller jag din hand
Låt oss dröja tillsammans

Efter dagens föreläsning styrdes mina steg till välkänd mark. Biblioteket. Upp med datorn och sedan var jag som klistrad. Letade efter relevant forskning till min kommande uppsats. Det här med att leta efter forskning är ett projekt i sig. Det finns verkligen hur mycket som helst. Det gäller bara att hitta det som är relevant för det där lilla, lilla området man själv ska skriva om. Tyvärr, åtminstone i det här läget, är att jag har en enorm kunskapstörst och tycker att forskning är väldigt intressant. Det gjorde att mycket av det jag kom över inte var av intresse för min studie, men att jag ändå inte kunde låta bli att läsa alla dessa abstract. Det kommer inte vara helt enkelt att koka ner hela sin uppsats till ett abstract på slutet, men då finns det som tur är en underbart nyttig sida. Så för er som behöver lite hjälp nu inför våren - varsågoda! Undrar om man kan hitta en sådan mall för hela uppsatsen ;-)

Till något helt annat. Idag fick jag recept på en underbar smoothie jag fick smaka förra helgen. Jag har egentligen aldrig varit någon smoothie-tjej, men efter den där så insåg jag att det faktiskt kan vara hur gott som helst. Har gått och längtat i över en vecka och nu vill jag bara att det ska bli morgon och att sonen och jag ska få smarra i oss den till frukost! Hoppas bara jag kan få till den lika bra som upphovsmakaren!

och välkomnar Obama. Det är svårt att se att det kan föras en sämre politik i USA än det har gjorts de senaste åren, men kommer det räcka? Världens mäktigaste man. Låt oss se om han kan göra det bättre än Bush i alla fall, näst intill omöjligt att göra det sämre. Men kommer det att räcka? Vissa experter spår att han har ett halvår på sig innan drömmen om honom raseras eller om hjälterollen håller i sig. Sen anser jag likt professor Leif Lewin att vi kritiskt måste granska det Obama står för. Upplever att människor i min omgivning glorifierar honom och tror att han är guds gåva till världen. Men Gud finns inte och denna man som tillträder posten som USA's president är även en man som bland annat tror på dödsstraff.

Om ni inte hört texten förut, lyssna noga och finn solidaritet! Den är lång med den är värd det och speciellt slutet. Denna låt bör vi lyssna på än mer detta år, då kriser avlöser varandra och egoismen breder ut sina vingar över folket!

är nog så viktigt. Oftast har man tusen och en bollar i luften, men nu har jag haft flera riktigt lugna dagar. Har strosat lite på stan, haft långlunch, pratat en massa skit men samtidigt avhandlat viktiga saker som man bara kan göra med en fin vän som är på något så när samma våglängd, ätit god mat, slappat lite framför dumburken, lekt lite. Helt enkelt bara varit. Nu är känns det helt okej att den nya terminen snart drar igång. Den kommer nog bli rätt tuff, men känns samtidigt ganska eggande.

Gårdagen var underbar. En sväng till Junibacken med C och en vän och hennes barn. Har aldrig varit där förut, det var ett perfekt ställe för min son! Kvällen på Winjas i underbart sällskap, med utsökt vin och ostar som fick det att pirra i kroppen. En film med allvar och styrka. Öl...

Har inte läst något seriöst. Bara varit och funnit att det är dags att omvärdera och gå vidare. Skönt faktiskt med ett nytt projekt på måndag! Något att sätta tänderna i. Sysselsätta hjärnan med en utmaning!

En gamal klassiker med många varma minnen.

Häromdagen var det en artikel i SvD om att ny forskning har kommit som visar på att det är skadligt för små barn att titta på tv. Jag tycker att jag ofta hör och ser att föräldrar använder tv för att göra alla möjliga sysslor hemma utan att "störas" av barnen. Visst är det då beklämmande att få läsa att forskning visar på att dessa barn kan få koncentrationsproblem och även bli sena i språkutvecklingen. Frågan jag ställer mig är varför man hela tiden måste ha tv'n på och varför kan inte barnen vara med och hjälpa till istället vid sysslor hemma? Jag menar inte att man helt behöver förbjuda sina barn att titta på tv. Jag kan erkänna att min son också får titta på tv ibland. Men att som vissa gör sätta mer eller mindre spädbarn framför tv för att ställa sig och laga mat i ett annat rum övergår mitt förstånd. Barnet skulle säkert hellre ligga på en filt eller sitta i babysittern och titta på när föräldern lagar mat och pratar med barnet under tiden. Med de större barnen tar det kanske längre tid att laga mat tillsammans med dem, men det är väl inte hela världen? De får ju dessutom se hur det går till och förstår hur maten hamnar på bordet. De kommer känna att de har fått varit delaktiga och blir stolta över att ha fått hjälpa till. När de sedan växer upp slipper man (förhoppningsvis) en del av tjatet med att barnen ska bidra i hemmet med sysslor. Det är då mer naturligt!

Här hemma har vi i alla fall bestämt att tv-tittandet kommer dras ned på ännu mer. Det är minst lika kul att bygga tågbana klockan sex som att titta på Bolibompa!

Upp ur stolen nu!

Hittade ingen bättre video till, men texten, den texten och musiken, den musiken...
Rösten. Behöver jag säga något eller ni förstår va?

Ja, det är bara att konstatera. Vuxna, vanligtvis kloka människor kan börja bete sig som små barn som kastar okvädesord om den förre partnern. Den människan de har levt med i flera år, skaffat barn med och förhoppninsvis älskat under en längre tid. Nåväl, det får man helt klart göra för mig. Så länge det inte drabbar barnen. Och det gör det ofta. Känslan av att ha blivit sviken, bitterheten, drömmen om tvåsamheten livet ut har gått i spillror. Självklart måste man få utlopp någonstans. Men det är INTE okej att få utlopp för det så att barnen hör eller märker det. Tyvärr använder många barnen som slagträn i kampen om vem som ska gå ur fajten med huvudet högst. De lägger en stor börda hos barnen utan att ibland ens förstå det själva. Ibalnd förstår de och fortsätter lika dåraktigt. Jag blir så ledsen för dessa barn. Snälla, vuxna människa - tänk på att ditt barn har sin mamma och pappa och att det antagligen älskar er lika mycket. En separation innebär många omställningar för alla inblandade, särskilt för barnen som inte har gjort det aktiva valet självt. Låt det inte få bära större bördor än nödvändigt! Skrik och bråka bäst ni vill, men aldrig så barnen dras med i det. Var vuxna, samtala om vad som är bäst för barnen nu när situationen har ändrats. Sätt er själv åt sidan en stund. Låt barnen känna sig älskade av båda sina föräldrar och veta att de alltid kommer finnas där för det även om de inte alltid bor ihop.

Har nu printat ut tentan, varit på besöket i morse och molnen som har cirkulerat ovanför mitt huvud börjar skingras. Nu behövs bara lite sömn och jag kommer vara tillbaka till att vara mig själv igen.

Jag har jobbat lite i helgen, samtidigt som jag har skrivit tentan och hunnit med att bygga tågbanor och en tur till simhallen. Det enda jag inte har hunnit med speciellt mycket är sömn och det blev extra tydligt när jag arbetade. Jag kunde inte tänka klart, kunde inte formulera meningar som skulle uttalas. Av någon outgrundlig anledning fungerar det alltid att skriva meningar. Näst intill så att ju tröttare jag är desto lättare flyter orden ned på pappret. Nåväl, de enda som blev drabbade av min oförmåga var väl egentligen mina kollegor och jag hoppas att de känner mig tillräckligt för att veta att tunghäfta inte är min grej. En bieffekt av sömnbristen var att jag i alla fall fick ha lite roligt när jag hade en strapatsrik natt som jag avslutade med att dansa i en upplyst korridor!

Oftast har jag en sång som gör min dagsform rätta. People are like songs it's true, some seems dull att first, but then they grow on you. I am annoying at times but I make you want to dance...

Idag:

"2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år."

Så lyder Socialtjänstlagens 2 § (SoL). Man kan då fundera över hur det kommer sig att över 700 barn berördes av vräkningar under 2008. Socialtjänsten ska få in en anmälan när någon riskeras att vräkas. Hur kan man diskutera så att barnets bästa särskilt beaktas om de vräks? När en familj vräks kostar de samhället runt 40-60 000 kronor i månaden. Hyror som inte har betalts i tid är det som oftast gör att människor vräks från sina hem. Men även om nu en familj har en hyresskuld på låt oss säga 15 000 kronor, skulle det vara en engångssumma för samhället att betala den och inte runt ett genomsnitt på 50 000 i månaden under en lång tid framöver. Sedan tillkommer andra kostnader då barnen oftast mår dåligt av att inte ha en fast trygg plats att bo på. Ekvationen går inte ihop. Många av dessa barns föräldrar lever på socialbidrag och en lösning skulle vara att socialtjänsten gör en direktbetalning till hyresvärden så att inte föräldrarna lägger pengar på annat än hyran i första hand. Samtidigt ser många det som stigmatiserande attpengarna till deras hyresvärd kommer direkt fråån socialtjänsten. Jag funderar på om det skulle vara möjligt för socialtjänsten att göra utbetalningar utan att det framkommer att pengarna kommer direkt från dem?


Ett gott samarbete mellan ekonomiskt bistånd och barn och ungdomsenheterna skulle, i mina ögon, dessutom underlätta arbetet med familjer där barnen riskerar att fara illa.

Nu är det bara en hemtenta kvar sen börjar vårterminen. Min sista på universitetet och den sista på socionomutbildningen. Har pluggat i åtta år nu sedan gymnasiet och det börjar kännas skönt att se slutet. Dessutom är jag riktigt taggad för c-uppsatsen. Har ett genomtänkt syfte, som Socialstyrelsen dessutom har visat intresse för! Ska dit och träffa en kvinna på måndag så måste läsa på mig lite mer tills dess. Så, just nu är det ganska mycket som behöver göras!

Tog kontakt med PRV igår och fick reda på att jag skulle kunna byta till det effternamn jag vill ha. Måste bara prata igenom det med mina föräldrar först då det är ett släktnamn från min moders sida. Vet att de helst vill att jag behåller det namn jag redan har, men det finns starka personliga skäl till varför jag vill byta och inte för att det blir ett "fint" efternamn. Det tråkiga var sambons kommentar. Men, som sagt var, det finns starka skäl till att bli av med det efternamn jag bär idag. Vi får väl se hur det blir!