Frida

är jag faktiskt av mig själv idag. Igår tog jag en långpromenad med E på kvällen, sen vaknade jag tidigt idag och tänkte "tja, varför inte". Drog på mig löparskorna och luffsade ut. En underbar morgon med krispig luft. Joggade (nej, springa får vi vänta med ett tag) till Hagaparken och njöt av solen som blänkte i vattnet. Väl hemma så blev det åtminstone några situps och armhävningar. Jag är sjukt svag och med en kondis som de flesta skulle skratta åt. Men än mer cred till mig då som vågar trotsa denna potatissäck med en morgonrunda innan klockan ens ringt för att väcka de andra. Så - nu har jag skrytit färdigt.

Dags att bege sig till skolan nu och få lite arbete gjort. Är riktigt avundsjuk på K som verkar hamnat i något flyt och bara skriver och skriver. "Plötsligt bara händer det" var hennes kommentar. Men när fn ska det hända mig? Har inte tid att vänta mer nu!

Jaja, vi kan väl alla känna oss lite nere ibland. Igår var en sådan dag. Nu vänder det uppåt igen och nya tag tas. Ska iväg och intervjua en förälder snart. Spännande! Ska försöka ringa lite samtal och få med ett par till kanske.

Känns smått oöverkomligt med uppsatsen just nu, men det får bli några sena kvällar här framöver.

Träffade en av mina referenter igår som sa så positiva saker så man nästan blev rörd. Det var i rättan tid och uppskattades verkligen. Så allt var faktiskt inte skit igår...

känns skit, mår skit, producerar skit, ser ut som skit.
en alldeles strålande dag det här!

den där jäkla pandemin får för min skull gärna bre ut sig - svin till alla svin ;)

Just, just nu önskar jag att jag vore 23 igen. Bara för ett par timmar. En kväll, en natt och sen kan jag bli 30 och ansvarsfull igen.

Snart bär det av ut till Arlanda. En annan önskning kunde ju vara att man fick sätta sig på ett flyg med lillkillen och åka iväg ett tag. Men det blir hämtning istället och det är minsann inte fy skam det heller! Kanske man kan ta fram entrecôten och lägga i marinad och sen grilla ikväll? Kanske en iskall till det? Mmmm, så får det bli och då kan jag faktiskt sluta önska och bara njuta av att vara här och nu! Det är ju faktiskt helt okej att vara här med!

S's pappa kommer att få komma till Sverige, och få den vård han behöver. Känns skönt att det är klart. Sen får vi se vad som händer. Här ska nu göras rum för en person till och jag funderar på om jag kanske ska ta en sväng till ikea och sedan flytta ut i vardagsrummet. Tur iallafall att vi har flyttat till större. Men finns det hjärterum så... De närmaste månaderna får det bli till att ta en dag i taget. Känns iallafall inte lika hopplöst nu.

Tre främmande personer har klämt och känt på mina bröst idag. Det ni! ;) Nej, det kunde ha varit under trevligare former och en var gullig nog att köra in en nål och sen rota runt där inne. Märklig känsla. Jag är ingen hypokondriker och vill inte att folk ska tro att jag är en, därför håller jag mig gärna undan för läkare. Inte för att de skrämmer mig, utan för jag vill inte vara en sådan där jobbig patient som vill bli undersökt hela tiden. Så igår var jag på väg att avboka tiden. Men en vän fick mig att skippa det och gå dit iallafall. Började undersökningen med att tydligt deklarera för doktorn att det kändes lite pinsamt att komma då problemet inte kvarstod. Klä av dig bara, sa han. Så klämdes det och kändes en stund och så säger han att det var nog bra att jag kom. Det var säkert inget allvarligt, men visst skulle en trippeldiagnostik genomföras. Suck. Men nu är det gjort och jag hade en vätskefylld cysta. Inget farligt på något sätt. Sen vill jag bara slå ett slag för att man ska verkligen kolla sina bröst regelbundet. Snälla gör det!

Två väldigt goda besked på en dag. Skönt! 

Stora intervjuardagen är över. Först anställningsintervju som gick okej, men där jag efteråt kände att jag skulle ha sagt så mycket mer. Direkt efter den åkte jag och intervjuade en förälder för min uppsats och förvånas återigen över alla missförstånd mellan socialtjänst och klient. Hur kan det vara så olika mellan olika stadsdelar (och hur skiljer det sig då inte inom landet i stort)? Det är inte på något sätt tillfredställande när det gäller rättsäkerheten! Hmm, tål att tänkas på.

Middag hemma hos föräldrarna som hade hämtat sonen tidigare från förskolan idag. Det är alltid ett andhål att kunna få deras feed-back och kunna tala öppet kring det sociala arbetet utan en massa prestige att ta hänsyn till. Ja, annat pratade vi också för den delen. Om morgondagen. Jag bävar men har samtidigt längtat till den dagen. Att få klarhet gör det lättare att ta beslut.

Hade en oerhört intressant intervju imorse och skulle så gärna göra flera. Kanske forskning inte är uteslutet ändå? Man kanske kan få någon att sponsra en under ett par tre fyra år... Någon som har lust att ställa upp? ;-) Nä, men skämt åsido. Jag gillar det verkligen och skulle mer än gärna göra 342 intervjuer likt Börjeson och Håkansson gjorde för evigheter sedan.

Tråkiga besked idag. Jag ska inte neka att det känns lite tungt just nu. Visst borde det vända snart?

En lite gott och blandat dag kan man säga... Fast det stämmer väl sådär. Gott och blandat är ju faktiskt bara gott. Hmm...

Har kikat lite på parkour idag och erkänner, jag är grymt imponerad av David Belle! Själv övar jag fortfarande på fallen med rullningen (roulade)... Glädjande nog för min son ska jag nog tillägga för skulle jag börja hoppa mellan hustak skulle han nog inte ha en mamma så länge till (ungefär så länge som halva hoppet varade...). Övning ger färdighet och även om jag aldrig kommer hoppa mellan tak utan några hjälpmedel, så kanske jag kan få vidga mitt sinne!

Se och njut, men se till att ta er genom den första minuten om ni inte tycker inomhusträning är roligt... efter det så... Watch and learn from the master;

Måste bara dela med mig. Om ni missade.

Den här har jag nu haft på hjärnan i ett dygn och det var lite störande när man skulle göra en intervju och man hörde den här i bakgrunden... Såg den här för länge sen, men gjorde allt för att glömma. Så kom den till mig när jag skulle slappa och titta lite på tv. In kommer fyra nakna killar med knäckebröd för de mer privata delarna och kör bland annat den här! Så, torsk igen!

Tjänsten jag sökt och blivit kallad på intervju till har blivit utlagd igen. Det torde tyda på att de inte är nöjda med de ansökningar som redan har kommit in och vill ha in flera. Pust, suck och stön. Lite jäkla flyt just nu hade ju inte varit helt ovälkommet! Men, se uppåt, framåt. Allt löser sig alltid till slut!

Enligt alla dessa tester man gör på fb numer är jag;

• en tysk som ler sällan men ärligt när leendet väl kommer, blir irriterad på trögtänka människor.
• har aldrig varit smutsig en dag i mitt liv
• kåt, glad och tacksam
• beroende av kärlek och älskar att vara förälskad
• socialtant om ett tag och har stenkoll på lagar
• en relativt snäll brottsling men som kommer hamna i helvetet ändå
• Hermes, (han med bevingade sandaler som förde människorna till dödsriket och som bland annat var vältalighetens gud och son till Zeus)
• en wannabe-norrlänning
• en Annie för att jag är så trevlig
• pådrivaren i en arbetsgrupp som gillar att arbeta under press och kan provocera. Driven och engagerad.
• Jean Paul Sartre, existensialist och författare
• död sedan den 28 oktober 2008!
• minglaren när jag dricker, sippar lite och är social
• rolig, folk gillar mig direkt och jag ser trovärdig ut
• en actionkvinna med styrka och viljakraft som är onåbar och ingen man kommer kunna vinna mitt hjärta
• Kim Jong-il
• kvinnan med mystiska ögon som får människor att undra vad jag tänker på
• Sid Vicious.. sex, drugs and rock 'n roll "live fast, die young"
• en kanon-förälder som helt avskrivs från sitt barns eventuella framtida tillkortakommanden
• den populära

Sanningshalten... bedöm själva!

• mindre, vattenabsorberande trasa för avtorkning efter måltid eller disk (Natialnalencyklopedin)

Samlar upp skräp och smuts och kastas när den tjänat sitt syfte. Helst innan den börjar lukta illa! Nödvändig i hemmet men ingen pryl man älskar att använda.

Bara så ni vet!

Landet, sol, hav. Det var skönt att få vara med mina föräldrar en stund tillsammans med sonen. Ett litet andningsrum. Har lyssnat sönder en skiva jag länge gått och väntat med för att jag ville sitta ned och lyssna.
Annars har det varit mycket läsande och skrivande, vilket resulterat i få timmars sömn. Men snart borde man kanske få sova lite?
Jag är rätt nöjd med helgen och det känns okej just nu,

Att fokusera är en konst i sig.

Solen sken och studierna pockade på, arbetet likaså.
Det var en rätt bra dag.
Sen släpptes bomben och nu får vi vänta på ytterligare besked. Sådant är livet. Oundvikligt.
Det finns endast två måsten i livet - att välja och att dö.
Nu är det dags attt välja för oss.

Jag väljer att finnas där.
Annat får vänta.

Var till vårdcentralen igår för en smärre åkomma. Fick träffa en AT-läkare som uppenbarligen hade förstått det här med ett empatiskt bemötande. Jag blir så glad när man träffar en läkare som faktiskt lyssnar ordentligt och ställer adekvata frågor och kan ge svar som en icke-läkarkunnig kan förstå. Tänker på Ulla Holms böcker om empati och påminner mig om att de möten där läkaren har ett empatiskt förhållningssätt faktiskt inte tar längre tid utan endast resulterar i att patienten känner sig mer nöjd samt att risken för att läkaren ska bli utbränd är mindre. Alttså en win-win situation. Känns trevligt och glädjande att träffa en ung läkare som verkar ha förstått det där. Hon ringde mig till och med en kort stund efter besöket för att förtydliga en sak som hon kände att hon hade missat. En stor eloge till henne!