Frida

Följ inte strömmen blint. Det finns ingen ursäkt i att "men alla gjorde/gör ju si eller så".

Jag saknar min son så det gör ont i hjärtat. När han varje kväll tar telefonen och säger "mamma komma hem nu?" och pussar luren dör jag lite. Om några dagar... Önskar att jag kunde klona mig och finnas hos honom samtidigt som jag skrev. Jag saknar honom.

men jag måste erkänna att jag börjar känna att jag mer och mer gillar det här starkt. Sitta och redigera, omformulera, fundera över vilka resultat som framkommit och vad man kan utläsa av dem. Önskar att jag hade en vecka till att sitta. Skriva, lägga undan, återvända och skriva om. Det är en skön process som borde få ta sin tid. Tid jag tyvärr inte har just nu. T säger att det är bra att vara lite tvångsneurotisk och full av ångest när man ska skriva. Jag gillar T!

Jag har funnit tillbaka till en typ av musik jag under en rätt lång period avstått från att lyssna på. Den lite brutalare. Snubblade över den får ett par dygn sedan och sedan dess känner jag mig innerst inne mycket starkare. Känner att nu jävlar ska det här gå. Med ett trumsolo i lurarna beskärs texten effektivare, formuleringarna blir inte lika sentimentala. Kill your darlings! Jag blir inte lika blödig och kan känna lite mer att det här är jag. Varje tid har sin musik. I slutfasen av uppsatsskrivandet gör det här mig mest produktiv. Kontraster - när jag ska hem och varva ner blir det lugn musik isället. Barhäng har en annan musik, kärlek en annan och lekstunden med sonen en annan and so on. Men nu behövs motivation för att producera klart tills morgondagen gör ett intåg i mitt liv.

Ja, egentligen är det väl den andra för dagen, men hur som helst gillar jag den här låten skarpt och i kombo med filmen Jerry Macguire så... Ja, döm själva!

Avklarad och jag överlevde trots att jag hade mina tvivel innan handledningen började. Nu så är det "bara" att skala bort 2000 ord. Hur nu man gör det i en sammanhängande text utan att gå miste om kärnan. Om någon har ett hett tips så kan den personen gärna hojta till.

Omstrukturera, lyft upp, behåll... Var inte så kritisk mot din egen text.

Så, nu ska här jobbas i dagarna fyra. Bara att kavla upp armarna och se till att inhandla centralstimulerande medel ;) Trotsa naturlagarna sa en klok man till mig. Det är faktiskt precis vad jag har i tankarna  att jag ska försöka göra!

Igår var jag "dagens reco". Kul! Det är en superbra sida där man kan gå in och rekomendera restauranger, museer, frisörer osv. Kika in på reco.se och skaffa er en egen sida och rekomendera eller använd för att få tips om bra ställen! Om ni vill se mina (än så länge få) recos kan ni kika längst ner på denna sida också.

Börjar se att det finns ett liv utanför skolan. Helt otroligt! Det har blivit grönt och varmt. Folk börjar klä av sig (nåja, lite iaf). man samlas i parker, spelar brännboll, kubb och dricker gott. Akta er gott folk - snart kommer jag börja umgås med er igen. Då blir det parkhäng!

Sprang på en av mina lärare idag och han ska ge mig en present när jag är klar. Jag har jobbat lite på det ett tag. Han har ju sett mig här på skolan och lite cred ska man väl ha för att man är panikambitiös så här på slutet av terminen även om resultatet lämnar mycket att önska. Jag tycker minsann att en flaska Dom Pérignon inte skulle sitta helt fel. ;) Han verkade inte alls lika övertygad när jag la fram mitt förslag... Undrar varför? Men en penna kanske!

Sen har jag fått ett glatt besked idag att en kollega ska läsa igenom mitt halvtaskiga alster innan inlämning. Känns bra även om det är lite olustigt att "blotta" sig när man själv är missnöjd med produkten. det känns iaf bra att någon som är lite insatt i ämnet kikar igenom uppsatsen.

Nä, nu lockar metodanalysen! <3

Hur blev det så här? Egentligen inte alls så konstigt, men lite förvånande i alla fall. Jag har alltid brytt mig om politiken även om jag idag inte längre är aktiv. Så imorse gjorde jag ett test på DN. Resultatet var till vissa delar föga förvånande - M låg längst ifrån mina åsikter och de tre vänsterpartierna låg mig allra närmast. Det enda som förvånade mig lite var att det inte var V först utan Mp, även om V kom på en klart godkänd andraplats. Vid en genomgång av frågorna blev jag mer förvånad över S och V's inställning kring miljöpolitiken, så kanske var det inte så konstigt att det blev Mp. Sen är det ju som DN själva skriver:

"Det kan bli överraskande resultat. För i EU-politiken gäller inte alltid samma skiljelinjer som i svensk inrikespolitik. DN:s EU-valtest försöker i första hand hitta skiljelinjerna i de frågor som direkt gäller EU - mellan vad de olika partierna vill att EU ska göra och hur EU ska fungera."

Jag tycker forfarande att det är skrämmande att ungf 45 % av väljarna i Sverige inte vet att det snart är dags för val. Det är ju härligt och underbart med en demokrati... men för att en demokrati ska fungera behövs det engagerade medborgare!

Jag förstår faktiskt inte. Jag ska prompt sikta upp till stjärnorna. De flesta sa till mig att det kanske var mycket med åtta intervjuer. Inte alls tänkte jag. Det fixar jag. Sen kom livet emellan och nu drunknar jag i allt material som ska sorteras och kategoriseras, tolkas och analyseras. Jag vet knappt vad som är vad och "vad säger egentligen min teori - jag har nog valt fel". Skulle ju vara underbart att upptäcka det nu... Men, men. Jag klagar inte, det går åtminstone framåt. Och i ärlighetens namn vet jag inte vem som bryr sig om jag får ett G istället för ett VG? Förutom jag då... och Socialstyrelsen, utredningshemmet, två socialtjänster, fyra föräldrar, behandlingshemmet, Gunvor Andersson, Ingrid Höjer... Måste lära mig. Sen... Nu ska här fortsättas att sorteras! Det blir en sen natt igen.

uppenbarligen att få en mobil... Nä, inte är det lycka för mig, men idag firade vi F's 18-årsdag. Jag tror faktiskt aldrig jag sett henne så ... jag kan inte komma på rätt ord... kanske exalterad. Hon skakade i hela kroppen när hon tackade. Sen när hon skulle börja fixa med den blev hon alldeles svettig om händerna så hon knappt vågade hålla i den. Hmm, jag undrar verlkligen om det är sunt att bli så glad över materiella ting? Fast roligt att få bidragit till denna lycka en sådan här dag. Och gissa var hon är nu - på krogen. Det var viktigt att komma ut så fort som möjligt, och hon blev ju trots allt, på pappret, 18 för några minuter sedan (vid midnatt)...

Igår fick jag beskedet att jag inte fick jobbet jag hade sökt. Nåväl, det var ju väntat, men visst kändes det lite tungt ändå. Anledningen (som de sa iaf) var att jag inte hade grundläggande utbildning i psykoterapi (tidigare steg 1). Hemma satte jag mig och sökte febrilt, efter chefens tips att gå den snart då man har större konkurenskraft om man har gått den. För att komma in på den utbildning som jag tycker skulle vara av intresse ska man då helst ha arbetat två år... Moment 22. Nåja, nya tag på jobbsökande kommer i sommar.

Sitter på skolan nu och har äntligen skrivit klart teorin, eller åtminstone fram till att den ska läsas av handledare och en annan godhjärtat människa som har förbarmande över mig och ställer upp som korrekturläsare. Nu måste jag fortsätta med att omformulera inledningen och problemformuleringen. This is like the nerver ending story.

Ikväll när jag satt på skolan bevittnade jag ett inbrott. Satt i godan ro och läste när jag ser en man komma cyklande. Han gick fram och tillbaka och tittade och försäkrade sig om att ingen såg honom. Sedan hittade han ett fönster som någon hade glömt att stänga ordentligt. Strax efter tjöt larmet och han kom ut och cyklade iväg. När väktarna kom gick jag ut och pratade med dem en stund. De var måttligt intresserade av vad som hänt och jag skämdes lite över att vara "kollega" till dessa inkompetenta och socialt obegåvade människor. Men så tillhör de inte samma företag som jag arbetar åt heller ;) Nä, jag skojar bara, men man kunde ju tycka att det kanske var bra att de fick reda på några av sakerna som behövde åtgärdas, vet ju av egen erfarenhet att det skulle bespara dem iaf tio minuters arbete.

Väl hemma hade sambons dotter fått ett brev - visade sig att hon vunnit två biljetter till Beyonce på onsdag! Hon hade redan köpt två, men det är ju alltid topp att vinna. Nu har vi myst lite åt att hon hade skrivit en sådan vinnande formulering och att hon nu kan välja att förgylla några vänners dag eller tjäna sig en extra hacka.

Det blir inget uppskov för uppsatsen. Lite mitt eget val, vill inte vara sjukskriven. Så nu får det bli fullt ös fram till inlämning. Får hoppas att sambon inte bryter ihop och att han kan ta sonen den mesta tiden framöver.

Har blivit förkyld... Underbart! Ska proppa i mig vitlök ikväll så får vi hålla tummarna att det går över snabbt. Det kommer säkert uppskattas av alla som kommer i min närhet imorgon. ;)

Är otroligt tacksam för alla fina människor jag har runt omkring mig. Fina vänner som står ut med att jag inte riktigt finns där just nu och som istället står stand-by för mig (vilket jag tycker är lite läskigt, men otroligt uppmuntrande). Jag hoppas jag kan finnas där för er när det behövs! Sen finns det så goda människor som rycker in och hjälper till, människor man egentligen inte känner, men som inser att de behövs. Ett stort tack just nu går till Sanna T på Socialhögskolan! Min handledare i all ära, men när allt är som tyngst var det inte kommentarer på mitt syfte jag behövde... Även om jag behövde de kommentarerna också!

I fredags somnade svärfar in. Så slocknade ett liv. En människa som varit otroligt tjurskallig och irriterande! En människa med ett hjärta av guld och en värme som tagit mig med häpnad. En människa som varit fördomsfri. Ett original. Den sista länken på sambons sida har brustit. Och här står vi nu.

Måste bara säga det till alla som möjligtvis klagar över skatten (det gör inte jag vill jag tillägga!);
Vården här i Sverige är fantastisk! Och människorna som vi mött den gångna veckan har varit så varma och fina. Med värme och tålamod har de mött vår familj. Med respekt har de tagit hand om svärfar. De valde att sätta in personal närmast honom som talade hans modersmål. De fanns hela tiden nära, men samtidigt med sådan respekt för att låta oss vara ifred. Vården med medicinering som gjorde hans sista tid till det bästa den kunde vara. Jag betalar mer än gärna för den! Att den vården inte bara finns för de med stora bankkonton utan även för de med inget bankkonto alls, det är kvalitet som jag är stolt över att kunna bidra till!

slut.

Eller "Slut, punkt".

Har varit en tung dag idag. Vilka kontraster livet bjuder på – barnets energistinna kropp – den gamles utmärglade kropp som kämpar med varje andetag.

Jag menar inte på något sätt att jag inte är tacksam för att människor runt om mig bryr sig. Som jag sa, det värmer. Jag uppskattar det verkligen! Nu har jag fattat beslutet att lägga uppsatsen åt sidan. Den får komma.... sen. Nu är det annat som är viktigt. Åker iväg till det nu. Hoppas bara skolan är förstående.

Det ser mörkt ut på skolhimlen just nu. Det har ju hänt förut och så har jag alltid på något sätt rott det iland. Fast nu säger alla till mig att det inte kommer gå. Att jag måste sakta ner, sänka ambitionsnivån. En forskare i Östersund var gullig nog att säga att det inte är möjligt att ro iland en uppsats under rådande omständigheter. Jag kan lova er. Ambitionsnivån är sänkt, men det är ju inte alltid så roligt att höra pessimistiska uttalanden om hur mycket jag har och att jag måste sakta ner. Jag är rätt medveten om det själv, men det finns inte så mycket att göra åt det just nu. Visst, jag kan skriva klart uppsatsen i sommar, men jag har en känsla av att det kommer vara rätt mycket ändå i sommar. Då är det väl ändå bättre att bita ihop och köra på nu? Jag vet att ni säger det för att ni bryr er och det värmer, men kom gärna med lite uppmuntrande ord också. Jag kämpar som en idiot i motvind. Jag fixar det! Lita på mig! Jag kommer inte gå under!

Läste igår om hur man i dagens samhälle alltmer fjärmas från delar i livet som födsel, död och sjukdom genom att det till stor del har institutionaliserats. Vad gör det med den generation som växer upp och aldrig konfronteras med en svårt sjuk människa eller har sett en död person? Inte heller är man i dagens samhälle med vid det stora undret att ett barn kommer till världen. Förr födde man hemma och det var en social händelse då många från samhället samlades kring familjen och gav sitt stöd. Nu föder vi på sjukhuset och stannar där ofta ett par dagar innan man åker hem. Jag menar nu inte att det är fel på något sätt. Jag tror att det är bra för det nyfödda barnet med lite lugn och ro i början och bara få vara nära sina föräldrar och eventuella syskon.


Vad gör det med oss som människor att vi fjärmas från det som egentligen är centrala delar av livet? Författarna till Sorg och Kris (Hillgard et al) undrar om priset vi har fått betala för institutionaliseringen är att vi förlorat våran förmåga att hjälpa. Kanske är det så. Jag kan inte svara på den frågan. Men det jag med säkerhet kan säga är hur vi i vår familj har valt att hantera lidande och död. Med närhet och självklarhet. För ett par månader sedan gick min mormor bort. Vi stod varandra väldigt nära. Men slutet var kommet för henne. Från att ha varit pigg och glad förändrades allt. Hon blev liggandes i sängen, knappt kontaktbar. Hela min släkt möttes upp kring henne de fyra sista dagarna i hennes liv. Vi satt vid hennes säng och pratade med henne och med varandra. Min son följde med en dag och gick med självklarhet upp på en stol bredvid sin gammelmormor och pussade henne och konstaterade "gammemormor sjuk". Sen gick hon bort. Hemma konstaterade vi tillsammans med sonen att inte gammelmormor fanns längre. Hon är död. Det behövdes inte förklaras mer än så. Hon finns bara inte längre. Men i våra hjärtan finns hon ju kvar.
Nu har vi haft sonens farfar liggandes i vardagsrummet. Livet rinner ur hans kropp som är ett minne blott av vad han en gång var. Sonen finns där. Ibland kikar han in till farfar och klappar hans kind. När farfar ska till rullstolen går sonen och visar var han ska sitta och ber den gamle att lyfta på fötterna så han kan fälla ned fotstöden. Parallellt fortsätter det dagliga livet med förskola, lek, skratt och bråk. För sånt är livet.
Jag hoppas och tror att sonen kommer ha ett avspänt förhållande till liv och död. Det kommer alltid göra ont när någon man håller av försvinner, men sorgen tror åtminstone jag blir lättare att bära och hantera om man får vara delaktig i livets alla skeenden.