Frida

En kväll med strike och stora överraskningar tillsammans med Anders F.

Tycker så synd om P nu som är sjukt klantig och inte får jobba på flera månader utan tänker ligga i soffan, fika och fota tv'n. Han har uppenbarligen inte kommit på det geniala som sonen och jag kom på imorse. Man vurpar endast i djupsnö. Det blir kallt och blött. Man skrattar och känner att det egentligen inte alls är så roligt att åka snowracer i strumpbyxor, men att det inte alls spelat någon som helst roll. Livet är bara bra. Ja, för oss som planerar våra vurpor alltså...

Bilar kanar in i varandra. Bärgningsbilar hindrar trafiken. Polisen dirigerar. Jag - sliten efter ett trevligt julmingel med kollegorna. Sitter i bilen och tittar på kaoset runt omkring. Ler. Jag älskar verkligen det här. Snön, snön, SNÖN ÄR HÄR!!! Jag njuter och trivs. Allt är mjukt och vitt. De som krockar skriker inte. Skakar bara uppgivet på huvudet. Kryper längre in i sina varma kappor och dunjackor. Försenade till möten och människorna förstår. Ljuset finner sig in i hemmen. Julen kommer närmare. Varje dag börjar sig med en snowracerfärd. Avslutas med en varm kopp te med levande ljus. Njuter.

Ben... Så började bloggen för ett bra tag sedan. Han förtrollar mig fortfarande.


/>

Slutet är så grymt och det jag minns bäst från Kurts julkalender. Alltså hans blädderblocksfanatism. Me like!

Man slutar nog aldrig förvånas över musikstilar och vilka som faller för vad. Jag har iaf dansat hela natten lång med två stora blåmärken till följd. Kul var det i alla fall.

När massören idag efter en timmas knådande tittade bekymrat och sa till mig "herregud människa, du är ju spänd i hela kroppen" kunde jag inte annat än le. Där hade jag legat och andats som en förstföderska för att ta mig igenom varenda knut hon hittade med ungefär tre millimeters mellanrum, så att jag var spänd kom ju inte direkt som en överraskning. Nu blir det till att boka in lite tider med henne framöver så blodet ska kunna få åka motorväg igen. Det är inte så konstigt att jag ibland upplever att blodet mitt flyter utanpå min hud - det finns ju uppenbarligen inga vägar för det att ta inne i kroppen. En underbar eftermiddag blev det icke desto mindre med allt vad den innebar. Nu är jag ny hela vägen innifrån och ut.

Laddar inför morgondagen. Ska få bli ordentligt ompysslad. Massage och sen ansiktsbehandling. Jobbar bara halvdag och sen blir det bara till att njuta. Ska bli så himla skönt! Jag behöver det verkligen - TACK S!

Leva livet - kom så ska vi leva... Till helgen blir det kryssning med ena jobbet, vi ska visst bli ca 50 personer eller något sådant. Spännande! Blir många nya ansikten och det är ju alltid roligt! Och så är ju en fin vän med på båten också som jag knappt haft tid att prata med på evigheter så vi har ju en del att ta igen också. Så det här blir en bra helg!

Har fått konfronterats med en av mina största fobier idag. Fick spendera en timma i samma rum som två ormar. Och jag lyckades faktiskt koncentrera mig på det jag hade framför mig även om det krävdes en hel del viljestyrka.

Den hade försvunnit från slingan ett tag, men igår såg jag en film och så var den där och nu går den på repeat. Om och om igen. Runt, runt snurrar den inne i min överhettade hjärna. Dagarna är så fyllda med arbete att jag knappt hinner andas, allt ackompagnerat till detta vilket får mig att fortsätta andas och njuta av tillvaron;

Äntligen har jag sett filmen. Kröp upp i soffan med en stor kop te, filten och tystnaden och försvann. Tack!

Texten är underbar, så lyssna till den.

Barnsligt förälskad i snön är jag. Igår vände hela livet efter att jag fått köra på isiga vägar. Sett gnistrande frostiga träd. Hört knarret under fötterna och njutit av norrländskan. Trevligt sällskap hade jag på resan också. Bara att konstatera att själen fortfarande hör hemma i kylan och bland vidderna. Funderar på om man kanske borde ta sig upp till vinterfestivalen i februari en liten sväng...