Frida

Haft en skön kväll, nu dags för life in the Ghetto!

Oförglömliga minnen. Denna låt har varit en av mina favoriter i i runda slängar 18 år. Minns brutalt videon och ormarna. Trots min obotliga fobi kunde jag inte sluta se videon och låten har en speciell plas i mitt hjärta. Msn kan ju börja undra över om man helt enkelt borde skylla mina sömnproblem på Metallica?! ;)

Idag borde jag skriva om det viktiga. Om kampen. Om att vi alla har lika rättigheter, oavsett kön. Men jag tänker inte skriva om det. Jag har en sång som går på repeat i mitt huvud. Första gången jag kom i kontakt med den var när D.A.D hade gjort en cover på den. Originalet är svårslaget även om jag fortfarande gillar D.A.D's version också. Ensam i naturen spelar det ingen roll om du är man eller kvinna. Varför ska det spela roll någonstans? Vi lever ju alla på samma jord. Jag var inte ute på gatorna idag, men jag fanns där ändå. Tack till er alla som står upp och kämpar!

Året är 1997. Platsen London. Jag ligger i en park med huvudet lutad mot X's mage. Vi tittar upp mot molnen och skrattar. Går in i biografen. Mår illa. Gridlock'd. Mår - inte illa. Uppslukad. Changes.






"Everybody's at war with different things... I'm at war with my own heart sometimes" Tupac Shakur.

Skulle försöka köra med en lite cool stil idag, försöka gå ut hårt i en förhandling, föll ganska platt till en början men ryckte sanbbt upp mig och insåg att jag kanske slår bäst ur underläge. Gick ur fighten med huvudet högt och med en liten vinst som efter en timma visade sig större än vad den först verkade. Nöjd. Stilen, jo, idag var det white-trash som låg på listan. Det funkade faktiskt över all förväntan. Man måste ibland införliva myter eller bryta mot dem. Beror på hur man väljer att se på saken. Imorgon skulle jag vilja köra lite Gandalf-stil, men får nog vänta några veckor till med det. Fick höra att en nyfunnen affär dras med en nynazistisk ägare vilket betyder att jag nu måste finna en ny liknande stilbanbrytande liten butik.

Kan man vara det? Ocool alltså, eller bara är man då? Hur som helst kan jag säga att jag har känt mig som allt annat än cool idag. Svidande öga, förvirrande nya saker att lära, tidsoptimistisk och allt detta iklädd de mest slitna och fulaste solbrillor du kan tänka dig. Nåväl, jag kan bjuda på det. Fast någon måtta får det ändå vara. Imorgon tänker jag istället mörkerlägga kontoret och tvinga alla kollegor att stå på huvudet om de vill prata med mig. Dema kombination torde resultera i ett relativt ensligt kontor. När jag sedan sätter på den här lilla godingen så lovar jag att alla kommer att fly. Look at the shell that is you;

Ligger nedbäddad och har jävligt ont. Härdar ut. Snart blir det bättre och den här hjälper till lite grann.

Whiskey. Play. Pause. And off we go again. Taking a trip down memory lane.

Dolly sover som vanligt på rygg, jag sover på mage, jag. Hon sjunger om 9 till 5 och jag, jag drömmer, på mage, om att mina dagar kunde sluta vid fem. But hell-what don't you do for service and devotion?