Frida

På ett trevligt sätt för mig. Mindre charmerande för de som behöver se mig. Det är en stor fördel har jag kommit på. Man behöver faktiskt inte se hur man åldras i ansiktet om man inte vill. Svärfar var fenomenal på det. Han tog bort glödlampan framför spegeln så han slapp se hur han åldrades. Sen gjorde han sina insatser för utseendet i mörkret. Kan iof ge rätt spännande resultat, men det behöver man inte heller bekymra sig för, utan endast de människor som vilar blicken på en då man i ett oövertänkt ögonblick uttalar sig. Själv kan man sitta där inne och njuta av att man har saker att lägga pannan i veck för utan att behöva oroa sig över hur det ser ut.

Äntligen ska jag ut till landet några dagar och vara med sonen. Ja, det blir visst några andra där också. Halva min familj och så ett par vänner/kollegor med tillhörande barnaskara. Det blir kul, men shit vad det kommer bli trångt. Nu måste här packas. Avgång kl tio imorgon.

Haft en skön dag i parken med en vän och barn. Badat... nja, mer doppat fötterna i plaskdammen, men det är precis som det ska vara. Ätit glass. Avslutade dagen med grillning med vänner och C. Kvällssol. Jag är tacksam över vilka vänner jag har!

Varit rådgivare till min rådgivare :)

Bokat resa till sydligare breddgrader - önskar bara att det var min.

Tempusväxlar.

Jag borde inte bry mig men gör det ändå.

Har tio sidor kvar. Vill inte läsa dem för då är det ju slut sen. Är faktiskt lite besviken på slutet, känns mest som utfyllnad. Fast vi får väl se om det hämtar upp sig.

Idag lyckades jag få rätsida på tidszonerna! OCH jag lyckades förklara det så J förstod. Kanske inte så märkvärdigt, men om man tänker på att jag var en levande död i förmiddags som talade i gåtor och fnittrade åt de mest triviala sakerna. Såg saker ingen annan la märke till och tyckte att det var hysteriskt roligt bara det att folk inte är uppmärksamma, så tycker jag faktiskt att det var en bedrift att jag lyckades förklara det som jag inte hade lyckats med när jag var relativt klar i den där saken som sitter på mina axlar.

Har idag blivit påmind om att ha lite perspektiv på tillvaron.

Började jobba idag. Jag måste säga att jag verklgien, verkligen gillar att jobba där jag gör! Okej, i ärlighetens namn så är det inte det roligaste att städa och tvätta, men det är så marginellt i det stora hela. Resten överväger allt. Jag tycker det är spännande att gå till jobbet varje gång. Hoppas verkligen att man får känna så här länge! Nya utmaningar och spännande levnadsöden. Sen gillar jag kollegorna också. Hmm, ja det blir liksom grädden på den rykande koppen varm choklad som man avnjuter en kall vinterdag efter att ha varit ute och lekt i snön i flera timmar.

Imorgon ska sonen och jag åka till Skansen tänkte jag. När jag kom hem ikväll låg vi och pratade om morgondagen och kom fram till att Skansen är ett superställe. Kommunikationsmedel är en av de roligaste sakerna sonen vet och dit kan vi åka pendel, tunnelbana och båt. Djur är en annan underbar upplevelse. När jag berättade om brunbjörnarna lös det i ögonen och den följande frågan fick mitt hjärta att smälta om möjligt än mer; "Får jag pussa björnen mamma". Nja, jag tror faktiskt björnen kan bli lite arg då, den tycker nog mest om att pussa andra björnar. "Men han blir bara lite arg?"  Ja, bara lite, men det är ett staket emellan så det är lugnt och vi är två! Jag längtar tills imorgon! <3

Jag fick VG på min uppsats! Jag är så fånigt lycklig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Kastade nästan upp sonen i taket av lycka när jag fick beskedet. Han skrattade och jag än mer! Så sjukt skönt att klara det. Våren har verkligen varit en prövning med två dödsfall i familjen, en flytt och en sambo som startar nytt företag med allt vad det innebär. Sen ska ju livet rulla på som vanligt också när man är småbarnsförälder. Men det gick, det gick!

Nu är jag klar socionom. Kan inte riktigt förstå det än. Och jag blev head-huntad för några dagar sedan. Det känns roligt och skoj, var ju tvungen att tacka nej just då eftersom jag redan har jobb för sommaren. Men vi skulle höras till hösten så skulle vi se hur det ser ut för dem och mig!

Är hemma med sonen idag och har det gott. Vi har varit på första tandläkarbesöket som gick strålande! Han gapade stort och hade jättefina tänder! Sen har vi varit i lekparken - läänge. Så underbart att få vara med honom. Nästa vecka börjar jag jobba, men två vardagar den veckan är jag ledig och således sonen också. Ska komma på vad vi ska hitta på då. Några förslag? Jag funderar på Skansen, postmuseet, järnvägsmuseet, Mulle Meck. Ja, man får väl se vad det är för väder helt enkelt!

Life is sweet!

... i skolan igen. Det är märkligt att komma till skolan en måndag och inse att man är en av ungefär tio elever. På dagen alltså. Det glesades snabbt ut och till slut var det bara J och jag. Fick ett snabbt besök av en annan klasskamrat också. Annars har det varit dött. Haft flera givande samtal idag. Spännande, berikande. Tacksam är jag för att ha fått en ny vän.

Förmiddagen gick åt till ett besök på arbetsförmedlingen. Nu är jag officiellt arbetslös trots stundade jobb imorgon och fortsatt nästa vecka. Tog 2 1/2 timma att få skriva in sig. Var lite less, men fick världens roligaste och trevligaste handläggare! Kändes som om det var evigheter sedan jag skrattade så mycket med en främmande person. Gillar det! Det är något speciellt att få skratta med någon man inte känner. Testa ska ni få se!

Jag inser att F påverkar mitt vokabulär och det är inte alltid helt positivt. Men rätt roligt när jag kommer på mig själv att jag är på väg att t.ex. säga att något är kefft.

Har precis läst färdigt en jättespännande uppsats om missbrukande mödrar. Väldigt givande. Kunskap jag förhoppningsvis kommer ha nytta av och dessutom sätter den igång massor av intressanta tankar. Jag skulle gilla att arbeta med metodutveckling och samarbetsfrågor när det gäller barn, psykiatri och missbruk. Kan det möjligtvis dyka upp en sådan tjänst i framtiden måntro?

En dunderfest. Skrattade åt Kalles Kablar. Drack bubbel i kopiösa mängder. Pratade en massa skit.

men jag måste erkänna att jag börjar känna att jag mer och mer gillar det här starkt. Sitta och redigera, omformulera, fundera över vilka resultat som framkommit och vad man kan utläsa av dem. Önskar att jag hade en vecka till att sitta. Skriva, lägga undan, återvända och skriva om. Det är en skön process som borde få ta sin tid. Tid jag tyvärr inte har just nu. T säger att det är bra att vara lite tvångsneurotisk och full av ångest när man ska skriva. Jag gillar T!

Jag har funnit tillbaka till en typ av musik jag under en rätt lång period avstått från att lyssna på. Den lite brutalare. Snubblade över den får ett par dygn sedan och sedan dess känner jag mig innerst inne mycket starkare. Känner att nu jävlar ska det här gå. Med ett trumsolo i lurarna beskärs texten effektivare, formuleringarna blir inte lika sentimentala. Kill your darlings! Jag blir inte lika blödig och kan känna lite mer att det här är jag. Varje tid har sin musik. I slutfasen av uppsatsskrivandet gör det här mig mest produktiv. Kontraster - när jag ska hem och varva ner blir det lugn musik isället. Barhäng har en annan musik, kärlek en annan och lekstunden med sonen en annan and so on. Men nu behövs motivation för att producera klart tills morgondagen gör ett intåg i mitt liv.

Avklarad och jag överlevde trots att jag hade mina tvivel innan handledningen började. Nu så är det "bara" att skala bort 2000 ord. Hur nu man gör det i en sammanhängande text utan att gå miste om kärnan. Om någon har ett hett tips så kan den personen gärna hojta till.

Omstrukturera, lyft upp, behåll... Var inte så kritisk mot din egen text.

Så, nu ska här jobbas i dagarna fyra. Bara att kavla upp armarna och se till att inhandla centralstimulerande medel ;) Trotsa naturlagarna sa en klok man till mig. Det är faktiskt precis vad jag har i tankarna  att jag ska försöka göra!

Igår var jag "dagens reco". Kul! Det är en superbra sida där man kan gå in och rekomendera restauranger, museer, frisörer osv. Kika in på reco.se och skaffa er en egen sida och rekomendera eller använd för att få tips om bra ställen! Om ni vill se mina (än så länge få) recos kan ni kika längst ner på denna sida också.

Börjar se att det finns ett liv utanför skolan. Helt otroligt! Det har blivit grönt och varmt. Folk börjar klä av sig (nåja, lite iaf). man samlas i parker, spelar brännboll, kubb och dricker gott. Akta er gott folk - snart kommer jag börja umgås med er igen. Då blir det parkhäng!

Sprang på en av mina lärare idag och han ska ge mig en present när jag är klar. Jag har jobbat lite på det ett tag. Han har ju sett mig här på skolan och lite cred ska man väl ha för att man är panikambitiös så här på slutet av terminen även om resultatet lämnar mycket att önska. Jag tycker minsann att en flaska Dom Pérignon inte skulle sitta helt fel. ;) Han verkade inte alls lika övertygad när jag la fram mitt förslag... Undrar varför? Men en penna kanske!

Sen har jag fått ett glatt besked idag att en kollega ska läsa igenom mitt halvtaskiga alster innan inlämning. Känns bra även om det är lite olustigt att "blotta" sig när man själv är missnöjd med produkten. det känns iaf bra att någon som är lite insatt i ämnet kikar igenom uppsatsen.

Nä, nu lockar metodanalysen! <3

Jag förstår faktiskt inte. Jag ska prompt sikta upp till stjärnorna. De flesta sa till mig att det kanske var mycket med åtta intervjuer. Inte alls tänkte jag. Det fixar jag. Sen kom livet emellan och nu drunknar jag i allt material som ska sorteras och kategoriseras, tolkas och analyseras. Jag vet knappt vad som är vad och "vad säger egentligen min teori - jag har nog valt fel". Skulle ju vara underbart att upptäcka det nu... Men, men. Jag klagar inte, det går åtminstone framåt. Och i ärlighetens namn vet jag inte vem som bryr sig om jag får ett G istället för ett VG? Förutom jag då... och Socialstyrelsen, utredningshemmet, två socialtjänster, fyra föräldrar, behandlingshemmet, Gunvor Andersson, Ingrid Höjer... Måste lära mig. Sen... Nu ska här fortsättas att sorteras! Det blir en sen natt igen.

Igår fick jag beskedet att jag inte fick jobbet jag hade sökt. Nåväl, det var ju väntat, men visst kändes det lite tungt ändå. Anledningen (som de sa iaf) var att jag inte hade grundläggande utbildning i psykoterapi (tidigare steg 1). Hemma satte jag mig och sökte febrilt, efter chefens tips att gå den snart då man har större konkurenskraft om man har gått den. För att komma in på den utbildning som jag tycker skulle vara av intresse ska man då helst ha arbetat två år... Moment 22. Nåja, nya tag på jobbsökande kommer i sommar.

Sitter på skolan nu och har äntligen skrivit klart teorin, eller åtminstone fram till att den ska läsas av handledare och en annan godhjärtat människa som har förbarmande över mig och ställer upp som korrekturläsare. Nu måste jag fortsätta med att omformulera inledningen och problemformuleringen. This is like the nerver ending story.

Ikväll när jag satt på skolan bevittnade jag ett inbrott. Satt i godan ro och läste när jag ser en man komma cyklande. Han gick fram och tillbaka och tittade och försäkrade sig om att ingen såg honom. Sedan hittade han ett fönster som någon hade glömt att stänga ordentligt. Strax efter tjöt larmet och han kom ut och cyklade iväg. När väktarna kom gick jag ut och pratade med dem en stund. De var måttligt intresserade av vad som hänt och jag skämdes lite över att vara "kollega" till dessa inkompetenta och socialt obegåvade människor. Men så tillhör de inte samma företag som jag arbetar åt heller ;) Nä, jag skojar bara, men man kunde ju tycka att det kanske var bra att de fick reda på några av sakerna som behövde åtgärdas, vet ju av egen erfarenhet att det skulle bespara dem iaf tio minuters arbete.

Väl hemma hade sambons dotter fått ett brev - visade sig att hon vunnit två biljetter till Beyonce på onsdag! Hon hade redan köpt två, men det är ju alltid topp att vinna. Nu har vi myst lite åt att hon hade skrivit en sådan vinnande formulering och att hon nu kan välja att förgylla några vänners dag eller tjäna sig en extra hacka.

Det blir inget uppskov för uppsatsen. Lite mitt eget val, vill inte vara sjukskriven. Så nu får det bli fullt ös fram till inlämning. Får hoppas att sambon inte bryter ihop och att han kan ta sonen den mesta tiden framöver.

Har blivit förkyld... Underbart! Ska proppa i mig vitlök ikväll så får vi hålla tummarna att det går över snabbt. Det kommer säkert uppskattas av alla som kommer i min närhet imorgon. ;)

är jag faktiskt av mig själv idag. Igår tog jag en långpromenad med E på kvällen, sen vaknade jag tidigt idag och tänkte "tja, varför inte". Drog på mig löparskorna och luffsade ut. En underbar morgon med krispig luft. Joggade (nej, springa får vi vänta med ett tag) till Hagaparken och njöt av solen som blänkte i vattnet. Väl hemma så blev det åtminstone några situps och armhävningar. Jag är sjukt svag och med en kondis som de flesta skulle skratta åt. Men än mer cred till mig då som vågar trotsa denna potatissäck med en morgonrunda innan klockan ens ringt för att väcka de andra. Så - nu har jag skrytit färdigt.

Dags att bege sig till skolan nu och få lite arbete gjort. Är riktigt avundsjuk på K som verkar hamnat i något flyt och bara skriver och skriver. "Plötsligt bara händer det" var hennes kommentar. Men när fn ska det hända mig? Har inte tid att vänta mer nu!

känns skit, mår skit, producerar skit, ser ut som skit.
en alldeles strålande dag det här!

den där jäkla pandemin får för min skull gärna bre ut sig - svin till alla svin ;)

Just, just nu önskar jag att jag vore 23 igen. Bara för ett par timmar. En kväll, en natt och sen kan jag bli 30 och ansvarsfull igen.

Snart bär det av ut till Arlanda. En annan önskning kunde ju vara att man fick sätta sig på ett flyg med lillkillen och åka iväg ett tag. Men det blir hämtning istället och det är minsann inte fy skam det heller! Kanske man kan ta fram entrecôten och lägga i marinad och sen grilla ikväll? Kanske en iskall till det? Mmmm, så får det bli och då kan jag faktiskt sluta önska och bara njuta av att vara här och nu! Det är ju faktiskt helt okej att vara här med!