Frida

är jag faktiskt av mig själv idag. Igår tog jag en långpromenad med E på kvällen, sen vaknade jag tidigt idag och tänkte "tja, varför inte". Drog på mig löparskorna och luffsade ut. En underbar morgon med krispig luft. Joggade (nej, springa får vi vänta med ett tag) till Hagaparken och njöt av solen som blänkte i vattnet. Väl hemma så blev det åtminstone några situps och armhävningar. Jag är sjukt svag och med en kondis som de flesta skulle skratta åt. Men än mer cred till mig då som vågar trotsa denna potatissäck med en morgonrunda innan klockan ens ringt för att väcka de andra. Så - nu har jag skrytit färdigt.

Dags att bege sig till skolan nu och få lite arbete gjort. Är riktigt avundsjuk på K som verkar hamnat i något flyt och bara skriver och skriver. "Plötsligt bara händer det" var hennes kommentar. Men när fn ska det hända mig? Har inte tid att vänta mer nu!