Berg-och-dalbana
Jag älskar att åka berg-och-dalbana. Gillar hur spänningen stiger innan fallet kommer och det sug som skapas i magen av att kastas huvudstupa framåt. Jag väljer alltid berg-och-dalbanan. Om och om igen. Ställer mig där i kön och väntar. Upp igen, ner fort som satan, upp igen om och om och om och om igen.
Igår var en underbar dag på många sätt. Lunch med en alldeles underbar M. Hon började nästan gråta, det var ju inte alls tanken, men det var fint och rörande. "Unik och modig. Följer hjärtats röst." Orden man måste bära med sig genom livet. Hon la handen på min och sa att hon var glad att hon inte var i min sits. Sen skrattade vi. Jag åkte på en intervju efteråt. Laddad med betyg och finurliga svar. Sen påminde jag mig om J's ord. "Var dig själv så kommer det gå bra". Jag var det, glömde alla papper och alla finurliga svar. Det gick bra och jag gick till J's rum och fick en stor kram. Tänk att jag ska få en sådan underbar kollega igen. Och K också. Han kom in och sa hej. Märkte att jag saknat honom och de samtal vi hade när vi skrev tillsammans. Vi var ett bra skrivteam han och jag. Nu ska vi jobba ihop igen. Jag tror det här kommer bli perfekt! Drack champagne på kvällen. Inget kan bli fel om man får ett glas champagne, vad gör det då att man inte har någon att skåla med!
Idag sken solen och luften var krispig. Åt lunch och satt mot en vägg och tänkte på att människor, inklusive jag själv, ofta gör livet svårt när det egentligen är så lätt. Tänkte på bekvämlighet och att tanken på att förlora den kan vara så stor att man att man förnekar andra känslor. Respekt är viktigt och jag dömer ingen. Vad som är nytt är främmande och ibland även skrämmande. Det är inte självklart att man väljer det nya. Jag väljer mycket nytt nu. Det är hissnande, som att sakta krypa upp för den långa backen och veta att snart kommer fallet. Jag bävar inför det, men längtar även till att känna suget i magen.
Igår var en underbar dag på många sätt. Lunch med en alldeles underbar M. Hon började nästan gråta, det var ju inte alls tanken, men det var fint och rörande. "Unik och modig. Följer hjärtats röst." Orden man måste bära med sig genom livet. Hon la handen på min och sa att hon var glad att hon inte var i min sits. Sen skrattade vi. Jag åkte på en intervju efteråt. Laddad med betyg och finurliga svar. Sen påminde jag mig om J's ord. "Var dig själv så kommer det gå bra". Jag var det, glömde alla papper och alla finurliga svar. Det gick bra och jag gick till J's rum och fick en stor kram. Tänk att jag ska få en sådan underbar kollega igen. Och K också. Han kom in och sa hej. Märkte att jag saknat honom och de samtal vi hade när vi skrev tillsammans. Vi var ett bra skrivteam han och jag. Nu ska vi jobba ihop igen. Jag tror det här kommer bli perfekt! Drack champagne på kvällen. Inget kan bli fel om man får ett glas champagne, vad gör det då att man inte har någon att skåla med!
Idag sken solen och luften var krispig. Åt lunch och satt mot en vägg och tänkte på att människor, inklusive jag själv, ofta gör livet svårt när det egentligen är så lätt. Tänkte på bekvämlighet och att tanken på att förlora den kan vara så stor att man att man förnekar andra känslor. Respekt är viktigt och jag dömer ingen. Vad som är nytt är främmande och ibland även skrämmande. Det är inte självklart att man väljer det nya. Jag väljer mycket nytt nu. Det är hissnande, som att sakta krypa upp för den långa backen och veta att snart kommer fallet. Jag bävar inför det, men längtar även till att känna suget i magen.
Kommentarer
Trackback
