Frida

Känns som om jag ibland inte gjort annat än att jobba den senaste tiden, en heltid och två extrajobb gör sitt. Jag börjar känna mig som en urvriden disktrasa, knappast speciellt charmigt. Men på söndag är sista passet för ena extrajobbet så antar att det blir lite lugnare efter det. Hoppas jag i alla fall. Samtidigt klagar jag inte. Jag gillar verkligen mitt jobb - mycket. Lär mig massor varje dag och törstar hela tiden efter att lära mig än mer. Varje möte med en människa väcker nya insikter. Känner att jag hamnat rätt. Har mest skrivit så fingrarna blött idag. Sjunker in i arbetet och tiden går alldeles för fort. Hämtade sonen och hade en underbar kväll med ett rekordbad. Skrattade så vi kiknade båda två när vi målade kropparna i sjuka psykadeliska mönster. Snart är helgen här och jag ska försöka hämta lite kraft på lördag innan nästa arbetspass drar igång på söndag och avslutas först 37 timmar senare med ett kick-boxningspass. Undrar om jag överhuvudtaget kommer att kunna stå på benen efter det? Jag kan tyvärr titulera mig som Sveriges mest otränade människa. Tror jag inte tränat sen i december... Bättre sent än aldrig att ta upp vanan med träningen. Ska nog börja simma igen tror jag. Undrar bara när tusan man ska hinna med.

Kan förresten titulera mig som Sveriges klantigaste människa också. Idag när jag gick iväg på lunch svängde jag benet över ett litet hinder - och då menar jag verkligen litet - slog i insidan av knät och pryds nu av ännu ett tilltalade blåmärke på benet. Försöker tänka att det är lite charmigt att jag ännu inte har kommit ur tonårsperioden då alla lemmar växte som ogräs och man inte hade koll på var de slutade eller började. Fast jag undrar hur länge till jag kan intala mig själv att jag är 17? Några år till?