Frida

Det ser mörkt ut på skolhimlen just nu. Det har ju hänt förut och så har jag alltid på något sätt rott det iland. Fast nu säger alla till mig att det inte kommer gå. Att jag måste sakta ner, sänka ambitionsnivån. En forskare i Östersund var gullig nog att säga att det inte är möjligt att ro iland en uppsats under rådande omständigheter. Jag kan lova er. Ambitionsnivån är sänkt, men det är ju inte alltid så roligt att höra pessimistiska uttalanden om hur mycket jag har och att jag måste sakta ner. Jag är rätt medveten om det själv, men det finns inte så mycket att göra åt det just nu. Visst, jag kan skriva klart uppsatsen i sommar, men jag har en känsla av att det kommer vara rätt mycket ändå i sommar. Då är det väl ändå bättre att bita ihop och köra på nu? Jag vet att ni säger det för att ni bryr er och det värmer, men kom gärna med lite uppmuntrande ord också. Jag kämpar som en idiot i motvind. Jag fixar det! Lita på mig! Jag kommer inte gå under!