Vänskap och snedsteg

Stegen nedför minnenas allé igår följdes av skratt och vi skakade på huvudet åt vilka risker vi utsatte oss för. Hon var 20, jag 18. Vi var naiva men starka unga kvinnor. Vi stod upp för det vi trodde på och vi lärde oss många läxor av alla de snedsteg vi tog. Vi fördömde inte varandra, utan fann en samhörighet i den neonblå röken - den samhörigheten fanns fortfarande efter många års tystnad. Vänskap. Föreställ dig inte, jag älskar dig ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0