Frida

Äntligen har jag sett filmen. Kröp upp i soffan med en stor kop te, filten och tystnaden och försvann. Tack!

Texten är underbar, så lyssna till den.

Springer runt, runt. Lever med blodet pulsernade utanpå kroppen. Det är varmt och klibbigt. Känslofullt. Lever. Läser Lundell, lyssnar på Thåström, åker bil, tåg och flyg, jobbar, målar, lyssnar, pratar och längtar efter att skriva.

Kasst ljud, men den är ändå grym.

Jag tycker jag är rätt överseende med mycket, men en sak jag har svårt för är att bli beskyld för något jag inte gjort. Än värre blir det när man inte ens får en chans att svara på den falska anklagelsen! Med tanke på dagen är låtvalet självklart!

Jag tror jag haft den förut, men den får gå i repris, för den är sannerligen dagens visa.

Fick en bra start på dagen. Dock resulterade det i at jag hade lite svårt att koncentrera mig de första timmarna på jobbet. Men har ändå fått en hel del gjort. Har skrivit och skrivit. Mitt rum är iskallt och jag har nog aldrig druckit så mycket te i hela mitt liv bara för att få hålla om en varm kopp emellanåt. Avslutade med ett möte som satte giller i huvudet på mig. Det gillar jag. Allt annat försvinner.

Ikväll kom F hem på besök. Vad som än har hänt och fortfarande händer har hon ett fint hjärta. Jag är glad över att hon finns. Hoppas så att det går bra för henne! Nu sitter vi framför varsin dator och jobbar lite... Eller hon iaf, jag försöker mest skjuta på det oundvikliga - att betala räkningar.

Imorgon ska jag hem till C på en liten fest. Ska bli riktigt kul att träffa alla gamla vänner igen. Tänk att det redan har gått ett halvår!

Nåväl dagens låt torde vara denna:



Inte bästa videon, men man kan ju faktiskt inte få allt alltid!

Something that makes me shake my booty in the cold novembernight!

Önskar det vore These days med Alien ant farm, men de asen har stoppat inbäddning... Nåja. Den här låten funkar också som summeringen av dagen.

20 år sedan idag, då föll muren.

Kan det bli så mycket vackrare än så här?

Babble, Babble, Bitch, Bitch
Rebel, Rebel, Party, Party
Sex, sex, sex, don't forget the violence


Manson är Manson. Jag har sagt det förut och jag kan säga det igen. Jag är ingen fantast av hans musik, men jag kan inte låta bli att facineras av honom samtidigt som han kan äckla mig. Trots allt så lever han och jag i samma tidsdimension. Långt borta från er andra i stunder. Det är befriande på många sätt. Läs hans listor och ni kommer att förstå vad jag menar. Om ni inte orkar så håll till godo med ett urklipp från texten till "This is the new shit" här ovanför. Vill ni ha hela texten finns den här. Den texten relaterar inte direkt till hans listor, men, wtf.

A tribute to Mr Herneheim.

och idag skäms jag... jag röstade inte... mamma, pappa varför är det så kallt?

Det började med Bob Fuller, men den här gillar jag mest. Texten och så klart... trummorna :)

Trots att det är rätt lugnt nu så går allt i hundraåttio. Det är lite märkligt, men härligt samtidigt. Känner mig levande i stunder och rätt död i nästa. Samtidigt som allt går framåt i sjuk fart har jag återvänt till vad som fanns när jag var dryga 20.